Vålnaden

Från ingenstans kom den mörkavålnadens vind
lade sin hand på hennes kind

Förvirrad i dimman hon startade en färd
landade i okänd värld

Det bubblade det kokade vulkaniska utbrott
Alla dessa underbara känslor dom fått

Den eviga visaren slog sitt förbjudna slag
och blott ett minne var nu denna tid denna dag

I hemmets ensamma tysta vrå
saknaden trippade på tå

den iskalla mansrösten högg i ryggen som en dolk
viskningar frågor och förvåning bland folk

andan gick ur tårarna blev till blod
stum förkrossad och frågande hon stod

nu hon fått mer än hon tål
vålnaden kröp tillbaka till sitt hål