Kalas

I morgon är det 6år sedan jag låg på akis och fick upp en liten tjej på mitt bröst. En envis liten donna som redan där lyfte på huvudet. 11 veckor och två dagar senare stod hon och höll i mig.  Envis, stark och intelligent och vacker är hon Ayla.

Eftersom det är vardag i morgon och skola för oss båda, så firade vi i dag.
Och jag fick ha mina tre döttrar hemma och samlade. Första gången på över en månad vi är tillsamans.

Även min mormor var hit och firade och inspekterade lgh.

Den sista?

Aldrig mer en ensamhetens tår.
Glöden i dina ögon läker mina sår.

Mina ögon tindrar och läpparna ler.
Du bryr dig, du lyssnar och du ser.

Stoppa tiden stanna just här just nu.
I fantasin lever drömmen om jag och du.

Historien berättar om de tidigare dåliga valen.
Om stryk och djupa sår, jag kanske är galen.

Lyckan ler mot oss nu mitt hjärta.
Snälla låt ej detta förvandlas till smärta.

Hoppet önskan att detta består.
Att ingen vänder sig om och bara går.

Önskar mig lyckligt slut med min sista.
Vad som än händer dig vill jag inte mista.

Ny tid, nytt liv.

När vi föds är vi som en liten pusselbit, under vår uppväxt skaffar vi fler bitar och det börjar likna en helhet.. Som ett vanligt pussel finns det bitar som är roligare att lägga på plats än andra.. I bland möter vi människor på vägen som kommer med en bit eller flera.. och på något sätt känner vi hur de passar så bra.. oavsett om människan blir kvar i vårat liv eller inte så finns biten/bitarna kvar i vårt mål att finna alla bitar. Just nu har jag känslan av att hittat en stor bit jag letat efter väldigt länge.
Men det är inte bara den biten som faller på plats nu.

Under det senaste året har mycket hänt. Som jag var inne lite på i senaste inlägget.
Jag började studera, började med att läsa in olika gymnasie ämnen för att få just gymnasie kompetensen. Samtidigt som jag sökte den utbildningen jag verkligen vill ha behandlingspedagog. Jag blev 15 reserv vid första sökningen. Så jag fortsatte läsa gymnasie ämnen. En resa som utmanade mig att växa som person och som fick mig att förstå att jag kan. snittar ämnena med C i betyg.

Under tiden jag studerat har min diagnos utredning på vuxenpsyk gått framåt. Jag fick diagnosen posttraumatisk stressyndrom och fick gå KBT. När det var färdigt forsatte utredningen och resultatet blev ADD. Blev direkt erbjuden mediciner men tackat nej. Jag vill inte trycka i mig en massa skit. Har jag klarat mig hyfsat bra i 37år, kan jag fortsätta med det. Jag vill ha andra verktyg som hjälp. Min bästa medicin i dag är musik. och nu med diagnosen kan jag få använda mig av musiken även i skolan. Jag ramlade in och började läsa till undersköterska, samtidigt som jag fortsätter söka behandlingspedagogen denna gång blev jag 3e reserv.

Stora förändringar blev det i familjelivet, min förra sambo och jag gick isär. Efter mycket letande och hittade jag en ny bostad. En lgh på 65 kvadrat en 2a. Båda stora döttrarna flyttade hemmifrån. Och det blev bara jag och Ayla. Förändringen från att vara 7 personer en hund och tre katter till att bara vara vi två var annan vecka och bara jag den andra. Leia fick ju som sagt somna in, katterna blev kvar hos xet där de kan springa som de vill (han bor i hus) Det ä r lite svår att ta in att vara ensam jag klättrar lite på väggarna. Men jag trivs och trivs med att vara själv å kunna göra som jag vill..

Att blogga när jag mår bra här inte varit min grej. Startade bloggen då jag var deprimerad och det har varit en ventil. Men jag ska försöka mig på att skriva lite då och då även när jag mår som bäst så som just nu.