Tårar...

Jag trodde jag skulle bryta ihop när jag fått mitt hem... i en trygg miljö.. och kanske när barnen är hos pappan.... Men nej tårarna har redan börjat rinna.. detta är ett rent helvete...

Vänner eller inte...

Mitt i detta kaos jag nu har till liv, får jag lära mig vilka som står vid min sida och vilka som avviker... Jag har en hel del nära och kära som hjälpt mig så otroligt mycket och ni är guld värda! Några som jag trodde jag kunde räkna med som lyst med sin frånvaro.. och andra... En mer bekant än vän som jag gick i skolan med skickade sitt nr och sa att det var bara att ringa!  Det finns guldklimpar som jag inte räknat med... Har även i allt detta kaos fått tillbaka en gammal vän.. Någon som står vid min sida och hjälper mig dagligen med att bara prata.. får mig att tänka på annat, lyssnar eller berättar om sitt.. Som bara finns där!  Det börjar kännas som om alla dessa år inte har gått.. vår vänskap har inte haft något glapp... Tack för att du finns här för mig, det uppskattas mycket!

Abort!

För en vecka sedan ungefär kissade jag på stickan, efter att magkänslan sagt att något var fel! Och mycke riktigt, gravid. Var på kliniken i torsdags, gravid vecka 6+6 så inte så långt gången. Fick första tabletten på plats för att stoppa graviditeten. Sen fick jag ett litet apotek med mig hem.. I dag Lördag ställde klockan på 7 klev upp för att ta de 4 tabletterna som ska börja själva missfallet.. eller ut drivandet.. Sköterskan sa att eftersom jag fått två barn och det sista ganska nyligen så skulle det inte bli några problem det skulle gå så lätt och knappt märkas. Ja men tjena! Fick med mig värktabletter men dom har inte hjälpt.. Det har känts som om någon satt ett skruvstäd runt min korsrygg och skruvat åt.. När jag väntade Ayla och gick med förvärkar, det gjorde mindre ont. Ställde mig i duschen och spolade varmvatten, då släppte det.. Något som såg ut som äggröra med köttfärssås och kollijox... Stod där och tittade ner på det där och tänkte för mig själv, där har du ditt barn!! Jag önskar att du får två gånger värre smärta...Värst jag kan komma på för en karl är njursten så jag håller tummarna lite så där!!

Inte nog med allt annat utan jag ska pinas med detta också, nä fy fan.. Men vet ni vad nu är jag fri!
Många vet att jag längtar efter flera barn. Och ja det gör jag! Men jag kunde inte behålla det här.. Inte föda hans barn.. inte dela det med honom i minst 18år.. Nej aldrig!!

Mina barn ska vara önskad av båda föräldrarna och vi ska vara i lag iaf från början... Jag skulle inte sätta ett barn till världen om inte pappan ville det.. och jag vill inte sätta en ostabil karls barn till världen!

Det var inte ett svårt beslut.. och nej det har inte gjort ont på så sätt..

Men fysiskt har det varit för jävligt i dag! Detta är inget jag vill göra om!

Kaos...

Många har redan läst en del om vad som händer! Jag  och mina barn har flyttat till "skyddat boende".

Under flera månader var allt likt en dröm, men något hände och min sambo blev förändrad...Svartsjuka var bara en sak..Han hade något vansinnesutbrott där jag inte visste vad han skulle ta sig till.. Han betade sig som om jag vore någon annan.. Den kvällen/natten fick jag höra massa skit jag var en slampa och hora..jag skulle inte tro att jag var något för det skulle han plocka ur mig.. kvinnor hade sin plats... Och mycket mer!  Jag trodde detta var en engångsföreteelse..Tiden gick men små saker började komma upp till ytan.. Han jobbar var annan vecka och dom andra veckorna skulle jag hålla mig hemma...parata med en vän i telen i 45 min under det samtalet ringde han 37 gånger messade tre, skrev på fb kommenterade det och skickade ett till meddelande på fb..samt att han skickade till den äldsta dottern och bad henne säga åt mig att avsluta samtalet.. men det var inget viktigt han ville.... Man får tycka och tänka som man vill bara man tycker tänker som honom... familjen ska rätta sig efter honom osv... det blev mer och mer sådant..  När jag tog upp något jag tyckte var ett problem så blev det bort pratat.. någon dag senare tog han upp samma sak... Vi var på krogen och allt var bra så länge jag satt still, när jag började prata mingla och umgås med folk blev han arg... Och åter igen var allt mitt fel och jag var/fick heta både det ena och det andra.. Jag började fundera på hur jag skulle göra...

Allt blev värre och värre och det gick fort.. så jag började bli rädd..Hur långt skulle det gå?? Skulle vi vara trygga där?? När skulle det gå längre än ??

Med hjälp av soc så packade vi ett halvt hus och flyttade på två dygn medans han var och jobbade.. Magasinerade allt utom varsin klädes väska.. Sen flydde vi till "skyddat boende"..... Där är vi nu.. han vet att vi flyttat och skickar medelanden och vi har pratat i telen någon gång...

Mina känslor är i ett totalt kaos... Men det lättar och det blir bättre...