H. Handfaste

När plundrings längtan blir för stor, Besättningen jag kallar till havs vi seglar och ror.
Så nordsjöns vågor svallar, vår för är riktad vester ut.
Mot Englands kust vi strävar.
Vi går i land med höga tjut.
Och Engelsmännen bävar.
Vi röjer med väldig fart, och vänder sen tillbaka.
När vikingen har plundrat klart.
Han krama vill sin maka.