"Jag är mjuk, mjuk som ett barn
Jag är rädd för ensamhet
Men en stenhård verklighet,
får mig byta identitet
Jag blir hård, hård som en sten
Som en stålbegjuten form, som en vind i uniform
Kall som en storm
Jag vill bestämma min dag Och jag hoppas att jag,
kan stå på egna ben
Men jag får inte vara svag Och du fordrar att jag,
blir lika hård som sten"
/ Ted Gärdestad - Stenansiktet.


Närmare mig än så här kan man nog inte komma i en text.
Äntligen har jag hittat en person som förstår mig helt.
Någon som fattar hela Linda. Som ser mig exakt för den jag är.
Som förstår mitt inre, som vet hur skör, känslig jag är.
Min sambo har förståt mig.

I så många år blev jag formad av andra, fast jag kämpade så hårt för att överleva.
Jag lever det gör jag, men så trasig jag blivit på insidan.
Jag fick så ofta höra att jag inte dög till något, att jag var dum i huvudet. Att jag aldrig kunde lära mig.
Till slut efter att hört det så länge ramlade det in och förstörde. Jag trodde på det!
I andras munnar skulle jag tänka på vad folk säger.
Vadå tänka på vad folk säger eller tycker?
Har inte dom egna liv?
Jag struntar i vad andra säger om mig, bryr mig inte om vad dom säger! (lögn) Men jag försöker ändå inbilla mig det.
Jag suger åt mig vad alla tycker.
Ser någon på mig konstigt tex på stan undrar jag vad denne tycker.
Kommer själv på allt negativt jag kan , mår skit dåligt över vad denne person kanske tycker.

Hur ska jag ta mig ur detta? Jag bryr mig, kanske för mycket.
Mår någon dåligt så måste jag göra något för den så jag kan må bra.
Men bara för en stund.
Jag är rädd för att göra bort mig, rädd för att prova.
Ingrott sitter tanken på att det spelar ingen roll för jag kan inte. Jag är för dum! Jag kommer att misslyckats! Så varför försöka?

Jag har inget läshuvud, har aldrig varit intresserad av det heller. En stor förklaring till det fick jag dock för ett par år sedan.
Jag fick göra dyslexi prov. Och jag har grov dyslexi. Inte undra på att jag hade det så jobbigt i skolan. Inte undra på att jag aldrig tyckte det var roligt.
Varför fick jag inte hjälp med det tidigare? varför? tänk om?
Nej nu blev det som det är. Nu undrar jag bara vart jag skall gå här nest.
Vad skall jag göra? vad kan jag göra?
Jag vet inte!!!