Vi lever inte varje dag som den vore den sista! Vi räds över morgon dagen då vi inte vet vad som komma skall. Vi vågar inte leva våra liv fullt ut, vi är för rädda för oviseheten. Rädda för det vi inte vet något om. Vågar jag andas ett andetag till?? Det kan vara mitt sista!! Jag vågar andas! Men vad är det jag är så rädd för?? Vågar jag ta ett steg till, vågar jag pressa? Vågar jag leva?? Rädslan för det okända styr våra liv, styr mitt liv. När ska rädslan släppa? Kommer den att släppa??
Offta när jag står inför något jag inte riktigt vågar, släpper något löst i min kropp och jag kör på!! "bära eller brista" Många gånger går det vägen. Men vissa gånger går det åt helvete. Impulsivt? Ja kanske det är det! Kanske är det bara så att jag måste ta tjuren vid hornet bara för att bevisa saker för mig själv. övervinna mina egna rädslor!
Men om det inte bara gäller mig?? Om det finns flera människor som kan bli lidande för mina handlingar?? Måste tänka mig för, fundera och besluta mig senare! Kanske det inte alltid är bra att bara köra på! Kanske det är dags att ta det lugnt och tänka. Vända vrida och fundera!! Det kanske är bra att ge vika för rädslan i bland.
Men är livet så långt att man kan sakta ner?? Har vi råd att stannaupp och andas? Vågar vi stanna?? Denna gång måste jag komma över rädslan över att livet är för kort. Jag måste lära mig att tid kan vara guld!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar