kommunikation

Jag tror att kommunikation är A och O när det gäller all kontakt med andra människor.. Men när det gäller våra barn och tonåringar är det ännu viktigare.. Hur ska jag som förälder kunna guida mina barn under tonåren om jag förtränger det jag själv gjorde under dom åren? - Nej men jag är oskuld har aldrig rökt aldrig drukigt osv..

Ja oskuld är jag ju inte! ( om jag har barn)  Jag säger INTE att du som förälder ska berätta allt och detaljer.. Men om du inte kan berätta för ditt barn om den första kyssen med allt som hör dit till.. Ska du då förvänta dig att ditt barn kommer hem och talar om det för dig??

Jag tycker det är viktigt att berätta föräldrarnas historia.. Även om man inte alls har samma känslor i dag.. Så har man haft det en gång (oftast) Man får berätta det för sina barn att mamma och pappa träffades så här.. vi var kära och jätte lyckliga över att du var på väg kom till oss... inte detaljer om hur saker gick till.. men om känslorna, pirret.

Jag tror att en öppnare relation till våra barn.. Gör så att vi får en öppnar relation tillbaka också.. Om vi kan berätta personliga saker för våra barn och ungdomar, så ger dom det tillbaka.

Lika som med vänner, fast på ett inte fullt lika detaljerat och djupt plan..Vi behöver prata med dom om saker som sex och alkohol..droger och regler..

Vi behöver tillsammans med våra barn hjälpas åt med tex reglerna.. barnen / Ungdomarna ska få vara med och sätta gränser och regler.. Vi måste lära oss att lyssna på dom mera.. Nu säger jag inte att vi ska godkänna allt dom vill utan att man kan diskutera tillsammans med dom.. Och samtidigt förklara varför man har den speciella regeln. Tex:

Mamma pappa och kalle (12år) Sitter vid matbordet. Kalle vill följa med en kompis hem på fredag efter skolan. Ute tiden är frågan. Pappan i familjen tycker att klart han ska få vara ute lite längre han e ju grabb..Mamman är lite oroligare, och Kalle har inte skött sina läxor denna veckan.. Kalle tycker att han kan få sova hos kompisen hela helgen...

Vad är en rimlig ute tid på vardagar?
Vad är rimlig ute tid på helger?
Mamman ringer till en annan mamma som säger att hennes son får vara ute till 19 på vardagar och 21 på helger..
Nu vet kalles mamma och pappa att Kalle har svårt att komma upp på morgonen och kan inte gå och lägga sig så sent.. Så dom diskuterar med Kalle och kommer fram till att han bör vara i säng 22..för orka skolan.. han ska göra läxor och duscha packa innan han lägger sig.. så han bör vara hemma senast 19.30 (vardagar).. Kalle gillar kanske det inte helt men han förstår varför.. och han har fått varit med och sagt sitt i diskussionen.. Mamma och pappan i denna familjen tycker att 22 är en rimlig tid på helger och låter Kalle vara ute lika länge på helgen som sin kamrat.. Men de sätter upp lite extra regler som att om han ska sova över ska föräldrarna prata med det andra barnets föräldrar.. att den en a förälderns hämtar eller så..
Om man inte gjord det man ska göra under veckan kan det då dras på ute tiden eller ska det dras på tex vecko peng?

(Nu är det så att man ska inte straffa för någon inte det handlar om. jag menar om min dotter kommer hem sent så kan jag inte dra in veckopengen ... tiden handlar inte om pengar.. tid är tid! )

Kalle får det som regel att kommer han sent så dras den tiden av nästa dag..och om han sköter sig kan det bli extra tid..( man måste komma ihåg belöningar också)

Varför får inte Kalle göra precis vad han vill? Varför har familjen regler?
Mamma och Pappa berättar att dom är rädda för dåligt umgänge. Att kalle ska börja dricka eller vad det nu kan vara dom är rädda för.. dom förklarar att dom litar på sin son men kanske inte alltid på bekanta.. osv osv . De gör liknelser från deras liv och hur dom har regler på jobbet osv och att det mycket handlar om respekt också...

Dom frågorna svara på så mycket och för man en öppen diskussion om det så förstår alla varför det blir som det blir. Och alla får vara med att ta beslutet om tiden..

Öppen diskussion och kommunikation är vad iaf jag tror på!