Du är alltid på bra humör...livet leker..du studsar omkring på små moln.. inget kan stoppa din glädje..allt är vackert och gott...du går om kring med ett jätte leende..
Du tänker på honom..det första du tänker på när du vaknar.. allt påminner om honom.. platser..låtar..samtal..den sista du tänker på innan du somnar..
Du har fjärilar i magen... ett glädje rus i ådrorna..svettiga händer..bultande hjärta..
När varje minut känns som en evighet..När hör han av sig..har jag fått något meddelande..väntan på nästa samtal..nästa möte.
Dina ord avslöjar dig...Vem du än pratar om så ramlar du in på spåret om honom..
Detta hemska men så underbara...spänningen..utforskandet..känslorna...
Jag är nog en kärleks junkie..eller har jag bara stora romantiska drömmar?? Tittar på filmer (jag vet att det inte händer utanför duken) men varför inte? Varför kan han inte falla pladask för mig avguda marken jag går på...ta mig med storm...och göra allt för mig... Den känslan som man får i början..varför och vart försvinner den... varför kan man inte ha kvar det även när man går in i vardagen?? Vissa små stunder kan den komma fram.. vid speciella tillfällen.. men varför kan inte smekmånaden vara kvar.. så man får leva i det där lilla ruset...vardagen!..kärleken förändras på något sätt..man "behöver" inte visa vad man känner på samma sätt? Börjar ta för givet fast man inte vill det?? Slutar att vara tydlig i sitt språk?? Bitar av mig känner sig bortglömda.. som en låda på en vind.. undanstoppad... Andra delar mår bra och njuter av "säkerheten".. det 'är ett blandat kaos.. men saknaden gör ont..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar