Jordens skapelse ur den nordiska mytologin

"Den nordiska mytologin skrivs så som alla andra i många olika former, detta är som jag tolkar
det hela och som jag skulle vilja berätta historien"


Långt före dag och natt, himmel och jord fanns bara Ginnungagap. Det var en avgrund fylld av
oändlig tomhet, utan början och utan slut. Men i avgrunden blev kyla och värme till.
Så i söder skapades världen Muspelheim (Muspelhem) En ljus och het värld med lavafyllda floder.
Där flammade vulkaniska lågor
och gnistor kastades mot Ginnungagaps mitt.
I Norr skapades kölden och dimmornas värld Niflheim.
Där bubblade etterfyllda källor och floder, som forsade
fram med våldsam kraft.
köldens värld, med brunnen Hvergelme, varifrån elva (eller tolv) namngivna floder strömmar.
Dessa kallas Elivågor och deras bitande kalla vatten hårdnar längre från källan till is,
som fyller norra Ginnungagap.
De två möts så i mitten av Ginnungagap
Då gnistor från Muspelheim mötte rimfrosten från Nifelheim så att
den smälte.
Av den kraften när kyla och hetta möttes formas så gestalten av en man,
Det var Ymer eller Aurgelmer som blev till, den förste urjätten
Ymer sov där mitt i det stora svalget och
blev allt varmare av lågornas glöd. Han började svettas och ur den dunstande fukten började
enorma varelser, som kallas rimtursar, under hans vänstra
armhåla kom en man och kvinna fram, och hans ena fot fick en son med den andra.
Rimfrost smälte i Ginnungagap och av dropparna formades urkon Audhumbla (Ödhumla),
fyra mjölkfloder rann ur hennes spenar som föda åt Ymer.
Audhumbla fick föda genom att slicka de salta rimfroststenarna och vid första dagens slut
hade hon med sin tunga strukit fram svålen av ett huvud. Nästa dag visade sig hela huvudet
och en vacker mans ansikte. Under den tredje dagen slickade hon resten av hans kropp fri.
Hans namn var Bure och han var gudarnas stamfader.
Bure fick med en av rimtursekvinnorna sonen Bor, som i sin tur äktade jättinnan
Bestla (jätten Böltorns dotter) och hon blev havande med sönerna och gudarna Oden, Vile och Ve.
Det var dem som skulle skapa världen. Jättarnas och gudarnas släkte växte sig stora i Ginnungagap.
Men de båda lyckades aldrig komma överens, eftersom jättarna var vilda och skapade kaos med sina rörelser,
medan gudarna ville skapa lugn och ordning i världen. Så en dag tog Oden, Vile och Ve livet av
urjätten Ymer och i blodet som rann ur hans kropp drunknade alla rimtursar, utom Bergelmer och
hans hustru. Som gick ombord på en urholkad stock och från vilken rimtursarnas
ätt sedan härstammade.
 
Bors söner Oden, Vile och Ve som ansågs vara gudar, bar Ymer till mitten i Ginnungagap.
Så av urjättens kropp skapar gudarna världen. Gudarna fick släpa och slita,
smida och snickra ty Ymer var enormt stor,
Hans kött blev till mull, hans blod blev till haven och sjöarna, håret blev till växter,
berg formades av hans ben, samt stenar av tänderna.
Av Ymers huvudsvål formades himlavalvet och dvärgarna Austre (Östre), Vestre (Västre),
Nordre och Sudre (Södre) höll från varsitt hörn himlen på plats. Sedan tog de gnistor
från Muspelheim och satte på himlen som sol, måne och stjärnor som skulle lysa upp världen
och skapa tiden på jorden. Omkring jorden låg det djupa havet, och längs havsstranden gav de
land åt jättarna. Innanför denna gjorde de av Ymers ögonbryn borgen Midgård,
den väldiga borgen i världens mitt. Som ett skydd mot jättarna,
och av Ymers hjärna skapades molnen på himlen.
 
Då Bors söner Oden, Vile och Ve längs sträckan där havet mötte land och såg ut över världen
som de format. Då fick de syn på två trädstammar, som kom flytande på vattnet.
De drog upp dem på stranden och av de två skapades världens första människor en man och en kvinna.
Oden gav dem andning och liv, Vile gav dem förstånd och rörelseförmåga och av Ve fick de sina
känslor och sinnen.
Mannen fick namnet Ask och kvinnan Embla (Emla), och av dem föddes människosläktet, åt vilka bygd
gavs i skydd av Midgård. Därpå gjorde de borgen Asgård (Åsgård) mitt i världen, och där bodde
gudarna och deras ätter. Mitt i Asgård låg Idavallen, och där gjorde gudarna ett tempel kallat
Gladsheim (Glanshem), vari deras tolv sittplatser står. De gjorde även Vingolf, som gudinnorna
hade. Från jorden till himlen går åven regnbågens bro, Bifrost.

"Avlsutar historien om skapelsen här, kan fortsätta skriva och komma in på så många sidospår att
jag får sitta här och skriva tills jag jag själv vandrar till Valhalla.
Men det har jag inte ork till just nu :)"