Om jag bara kunde släppa dig
kände orken försvinna
hoppet rann ur mig
bara låta dig falla ner i djupet
förevigt försvinna i det mörka
men jag håller fast
släpper inte taget
känner hur orken sakta försvinner
blundar en stund tar ett andetag
då sträcker du ut en hand
och hoppet ger kraft
medans du hänger
kanske får du fotfäste
kanske kan du klättra
gång på gång får jag nytt hopp
Men där i mellan känner jag hur du glider ur mina händer
kanske kan vi hålla om varandra igen på toppen
men vi är fortfarande här
på varsin sida
men fortfarande håller jag fast
kämpandes för jag har inget annat val
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar