Långdistansförhållande!

Bara ordet långdistansförhållande, låter jobbigt i mina öron.

Men jag tror på att det kan fungera. Jag har haft x som jobbat borta och veckopendlade.
Saknaden är svårast, men man tar vara på tiden tillsamans på ett helt annat plan än när man ses varje dag. Man tar inte varandra förgivet. Man lyssnar bättre på vad den andra pratar om.
Det blir ett djupare samspel.





"5 tips till alla i ett långdistansförhållande – det går att få det att funka!

Alla förhållanden är såklart olika, vissa bor ihop och andra isär. Erika Svensson har i 4,5 år haft ett långdistansförhållande. Hon delar med sig sina bästa tips på hur du som har ett distansförhållande kan få det att fungera!

1. Fokusera på varandra när ni väl ses. Stäng av era mobiler om det behövs för att på riktigt kunna ta till vara på stunden.

2. Se till att alltid ha en träff inplanerad, även om det är långt fram. Det känns mycket mer lätthanterligt om man kan räkna ner dagarna till nästa träff. Jag och Mikael försöker alltid boka ett nytt datum innan vi skiljs åt.

3. Värdesätt era träffar. 
Se till att träffen blir av, oavsett om annat kul dyker upp. Och om du måste avboka, se till att boka ett nytt datum på en gång.

4. Prata ofta. Blanda riktiga träffar med Skype- eller telefonsamtal.

5. Gör saker ihop även om ni är ifrån varandra. Se samma serier och prata om dem efteråt, eller varför inte streama och diskutera innehållet över Skype samtidigt?"


Bra tips. Dock vet jag att saknaden och i mitt fall seperationsångesten är riktigt fördjävligt. Men vad ska man göra åt att detta landet är så långt?