Pyssel

I dag har varit en kreativ dag, symaskinen har gått varm.
Klänning, kjol och korsett nästan klara.

Smälte ner gammla ljusstumpar och stöpet nya ljus.

Gjorde en lotusblomma ljuslyckta av plastskedar, som jag sedan målade.

Och gjorde ett ståltrådsträd åt mig själv.

Kl är mitt i natten...

.. Och tankarna flyger omkring som mest.

Lär dig av dina misstag! jo den har man hört ett x antal gånger.
Men vad lär man sig?
Rädsla!
Många gånger lär vi oss att vara rädda för att historien skall upprepa sig.
Våra hjärnspöken säger att så var det förra gången, varför skulle det vara skillnad nu??

Jag tycker inte om rädslan. Oftast lyckas jag trycka ner den i ett hörn och köra på ändå.. Ta några djupa ande tag, tänka det ska gå, och ta klivet.

Men i bland blir det för stort, och jag blir liten, får ont i magen.. hjärnspökerna drar i väg, ångesten kommer och jag är inte värdig.

I dag hade jag det så, men jag fick hjälp att ta mig hur det.
Så skönt när vissa förstår och kan prata mig ur mina dumma tankar.

Ännu en till..

Sedan i sep har det nu gått bort 5 personer i min närhet.
Två valde det själva, två i den där jävla cancern och nu en gammal vän vars hjärta inte orkade med längre.

Sov i ro

ADD, ångest, panikångest och ptsd

Att ständigt överanalysera, att ständigt nedverdera sig själv, att leva med konstant oro för framtiden. Att varje kväll lägga huvudet på kudden och tankarna drar iväg i 400 blås.
Jag klarar inte detta, vad har jag gjort för bra? kommer jag någonsin göra något bra? Nej jag räcker inte till. Jag kan inte.
Jag är inte smart nog, jag är inte snygg nog. Varför äns försöka jag kommer iaf att misslyckas.
Jag kommer inte klara provet, kommer inte få till det jag har för händerna.

Att hela tiden ha dessa tankar. Att ständigt försöka kämpa emot dessa tankar och att fortsätta framåt. Att själv försöka övertala sig själv att jag kan, jag är värd detta och så mycket mer. Att försöka övertyga sig själv att jag är smart, vacker osv fast jag inte tror på det.

Det spelar ingen roll att någon annan ger en komplimang. Även om jag lärt mig att säga tack ist för det jag spontant tänker. Så tänker jag fortfarande att du e ju dum på riktigt.

Att ständigt leva med rädslor som gör att man alltid sätter sig med ryggen mot en vägg el liknade. Att höra folk skratta på stan och på engång ta åt sig och givet så skrattar de åt mig.
Att veta om att jag inte riktigt kan följa ett samtal utan att koncentrationen bryts. Att alltid komma med 7-8 sidospår innan jag är klar med det jag ville berätta om. ( om jag kommer fram till det jag tänkte från början)
En enkel sak som att städa mina 65 kvadrat tar minst en dag. Börjar att dammsuga i hallen.. hittar en vante..lägger vanten i lådan.. bredvid lådan ligger dotterns leksak.. tar in den till hennes rum.. å här hänger tvätten.. Börjar ta ner tvätten.. vad är det som låter?? å dammsugaren i hallen... går tillbaka och dammsuger.. skorna måste ställas upp på hyllan..å jag behöver lite musik.. stänger av dammsugaren.. går in till sterion.. måste leta cd.. på cdtället står ett glas.. in i köket med det.. å titta papper till pappersinsamlingen... (ni förstår)

Rutiner är ett måste, lägga fram kläder kvällen före osv.. men om jag tar på ett par strumpor med hål i på morgonen.. då kan hela dagen blì rubbad... måste leta nya strumpor... å titta jag har inte tagit ner tvätten.. en mössa.. till hallen å lådan.. så är det samma visa som med städningen..
Varför kan inte jag fungera som andra människor? för att jag är värdelös på allt klarar inget! Hjärtat börjar slå fortare, halsen dras åt, jobbigt att andas, jag kommer att dö, jag sitter på golvet och försöker "andas i kvadrat" medans tårarna sprutar.

Så här ser bara några små stunder ut i mitt liv med mina diagnoser!
En ständig och oändlig kamp.

Långdistansförhållande!

Bara ordet långdistansförhållande, låter jobbigt i mina öron.

Men jag tror på att det kan fungera. Jag har haft x som jobbat borta och veckopendlade.
Saknaden är svårast, men man tar vara på tiden tillsamans på ett helt annat plan än när man ses varje dag. Man tar inte varandra förgivet. Man lyssnar bättre på vad den andra pratar om.
Det blir ett djupare samspel.





"5 tips till alla i ett långdistansförhållande – det går att få det att funka!

Alla förhållanden är såklart olika, vissa bor ihop och andra isär. Erika Svensson har i 4,5 år haft ett långdistansförhållande. Hon delar med sig sina bästa tips på hur du som har ett distansförhållande kan få det att fungera!

1. Fokusera på varandra när ni väl ses. Stäng av era mobiler om det behövs för att på riktigt kunna ta till vara på stunden.

2. Se till att alltid ha en träff inplanerad, även om det är långt fram. Det känns mycket mer lätthanterligt om man kan räkna ner dagarna till nästa träff. Jag och Mikael försöker alltid boka ett nytt datum innan vi skiljs åt.

3. Värdesätt era träffar. 
Se till att träffen blir av, oavsett om annat kul dyker upp. Och om du måste avboka, se till att boka ett nytt datum på en gång.

4. Prata ofta. Blanda riktiga träffar med Skype- eller telefonsamtal.

5. Gör saker ihop även om ni är ifrån varandra. Se samma serier och prata om dem efteråt, eller varför inte streama och diskutera innehållet över Skype samtidigt?"


Bra tips. Dock vet jag att saknaden och i mitt fall seperationsångesten är riktigt fördjävligt. Men vad ska man göra åt att detta landet är så långt?

#fuckcancer

Tjernobylolyckan


"Olyckan inträffade natten till lördagen den 26 april 1986 klockan 01.23.45 när reaktor fyra i utkanten av staden Prypjat förstördes genom en explosion och ett moln med radioaktivapartiklar spreds med vindarna över stora delar av Europa.

Till att börja med gavs ingen information om att en allvarlig olycka skett. Anställda vid Forsmark, drygt 1200 km från Tjernobyl, upptäckte förhöjd radioaktivitet måndag morgon den 28 april. Ytterligare mätningar gjordes och det kunde konstateras att radioaktiviteten inte kom från det svenska kärnkraftverket. Detta gav en första indikation om att något hade hänt i Ukraina. Även satellitbilder visade vad som hade hänt. Motsvarande upptäckt gjordes i F

inland: känslig utrustning visade radioaktivt utslag på en person som kom in till sin arbetsplats. Informationen hade inte ännu getts ut, då man bedömde att det var frågan om ett mätarfel. Enligt Russia Today försökte Sovjetunionen först hemlighålla för omvärlden att olyckan hade inträffat.

Det tog lång tid innan man ens på plats insåg hur allvarlig situationen var. Man antog att själva reaktorn var hel. Skalan på mätarna som fanns tillgängliga räckte inte för att visa nivån på strålningen, varför den missbedömdes. Av de som deltog i arbetet med att kyla ner reaktorn, släcka elden och stoppa de radioaktiva utsläppen de första dagarna insjuknade 134 i strålsjuka. Fram till mitten av 2005 hade knappt femtio personer omkommit som direkt följd av olyckan.Uppskattningarna om total dödlighet på grund av olyckan varierar mellan kring tusen och kring en miljon.


"Flest cancerfall i Västernorrland och Gävleborg.

Forskare misstänker att det radioaktiva nedfallet som drabbade Västernorrland efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl på 80-talet ligger bakom det höga antalet cancerfall i länet."

Detta får mig att tänka på vildsvin.

Radioaktivt cesium i vildsvin! Radioaktivt cesium hamnade i svenska marker och vatten efter nedfallet från en kärnkraftsolycka i Tjernobyl 1986.
Än idag hittar man cesium i renkött,
annatvilt, insjöfisk och svamp från de
nedfallsdrabbade områdena. Trots det är risken för att cesium i maten ska påverka hälsan liten. Risken för att cesium i maten ska påverka hälsan liten.

Jag är uppvuxen och fått lära mig att naturen är ett skafferi. Bär, svamp, nötter,
 kött, fågel och fisk. Hur mycket av det jag har stoppat i min kropp har innehållit gifter kvar efter olyckan 86??

Under loppet av några månader har 3 personer i min närhet somnat in. Var av två av cancer!  Så det får en att fundera lite extra.

2018 års brev

2018 Är snart slut. Som jag gjort i många år nu skriver jag årets brev.
Detta år kommer jag dock inte gå in på detaljer, jag tänker nämligen koncentrera mig på det som varit positivt. Och då får jag nog säga att 2018 gick i musikenstecken.. Båtar och festivaler! Året jag såg Maiden och inte bara en gång utan två. SRF vilken resa, vilken upplevelse. GMF med avsked till TKU. Umgåtts mycket med min fantastiska vän och "fru".
Flyttat till min egna lgh.
Träffat nya människor som kommit att betyda mycket för mig.
Året har innehållit mycket negativt.
Jag önskar och hoppas på ett bättre 2019.
Men tar med mig i minnet de bra stunderna.

Sjukskriven...

"Att ha ångest och depression är som att känna sig livrädd men samtidigt vara så trött så du känner dig utmattad. Som att ha rädsla för att vara otillräcklig och en besvikelse, medan man inte har någon kraft att vara produktiv. Att ha viljan att umgås men samtidigt är man folkskygg och isolerar sig. Att vilja vara ifred men samtidigt inte känna sig ensam. De är som att bry sig om allt in i minsta detalj och sedan inte bry sig om någonting. Och ibland vara översvämmad med känslor för att senare känna sig helt tom och paralyserad.

Att inte ha någon tro på förbättring, ingen tro på sig själv . Att ha vetskapen om att de är en sjukdom men ändå ha tankar om att de är självförvållat och vekhet som gör att man är så värdelös. Att känna sig ensam och annorlunda. Känna sig orolig för att andra inte tror att man är sjuk eftersom man inte tror de själv. Och när man stundvis mår bättre får man skuldkänslor för att man inte förtjänar att må bra. Och när man är i de djupaste mörkret känns de som att man är instängt i sin egen kropp som att gå på ett automatiskt läge, som att de är en dröm. Hjärnan känns som den håller på att stängas av, de går inte att koncentrera sig och om de blir för stimmigt runt om kring så kommer ångesten smygande och de känns som att kroppen ska sprängas i tusen bitar. De gör så ont!!

De känns som att man långsamt dör, som att drunkna i sin egen kropp. De känns som att ingen förstår hur dåligt man faktiskt mår. Man har dåligt samvete gentemot alla som drabbas av att man är sjuk."

Efter en höst och början på ännu en vinter som bestått av mycket negativa händelser, beställde jag en tid hos min läkare.
Utmattnings depression och förhöjd ångest så han. Medicin så han!

Som tur var fungerade dessa anti depp piller. De tog inte bort mina känslor, men de sänkte ångesten.

Jag måste lära mig att andas, stanna upp och andas. Nu har jag kört på och bite ihop för länge igen. och resultatet av det blir ju att jag rasar.