Att välja SÖMNEN!!

Vad driver en människa till att vilja släppa allt och falla ner i sin sista sömn?

Vist kan livet vara hårt, man kan känna sig ensam.

Men om man har människor runt sig som gör en glad, hur kan man då göra en så egoistisk sak?

Livet är ju vad vi själva gör det till.

Har man tex dålig ekonomi ja då får man ge fan i att köpa onödiga saker och kanske jobba mera.

Käner man sig ensam ja men gå då ut och umgås lär känna nya människor genom tex en kurs.

Har man problem får man jobba med dem. Men oavsett vilka problemen är så får man hitta lösningarna.

Och fortsätta andas kanske inte för ens egen skull men för alla andras.

Vilka är de allterna tiven till att göra det snyggt och slippa göra sig till en mardröm för andra?

Köra in i en lastbil, hoppa framför ett fordon?

Förstör livet för föraren, sen alla dessa mänsikor som får skrapa bort resterna!

Överdoser där du kräks, pissar och skiter ner dig?

någon ska ta reda på det oxå!

Hängning? Bränas? dränka sig?

Det är ju alltid någon som hittar kroppen alltid någon som ska ta hand om den.

Lyckas man göma sig så ingen hittar en,

ja hur länge eller varför ska man utsätta sina nära för denna ovetenskapen om vart man tagit vägen?

Och skulle personen som går i dessa tankar berätta det för sina nära och ta farväl innan,

så skulle de stoppa personen för vi får inte bestäma vårt eget slut. Inte enligt svensk lag!

Att lämna efter sig barn och andra släktingar är egoistiskt. Man har plikter som föräldrer och släkting.

Man å andra sidan borde vi ha den rätten att få styra slutet.