Om ni har sett filmen spindelmannen 3 så kanske ni kommer ihåg det svarta " kletet" som jagar och tar över hans kropp. Ungefär så skulle jag vilja beskriva att det känns för mig fast på insidan.
Jag har det där svart slämet som äter upp mig innifrån. Det vill ta över min kopp och mina tankar. Och varje vaken stund blir en innre kamp. Det känns nästan som det goda och det onda har en kamp i min kropp!
Jag började med mina mediciner i går och jag kände av det redan i går, men i dag är det värre. Jag är rastlös men ändå totalt slut, jag har ingen ork, kroppen skakar (eller ja i allfall händer och armar). Tankarna är mörka och man får hela tiden slå bort sådana tankar man vet att man aldrig skulle tänka annars. Jag får tvinga mig själv till att äta, jag vet ju att jag behöver det men har ingen aptit.
Bara att gå på toaletten känns som att man sprungit ett maraton, jag är helt slut.
Jag var rädd för att börja med medicinen då min dr talade om för mig att jag skulle bli sämre de första veckorna. Jag förväntade mig det värsta jag kunde komma på, men jag räknade inte med att det skulle vara så här. Tjejen på apoteket talade om för mig att det kunde ta upp till 6 veckor innan man ser det positiva av medicinen. 6 veckor!!!
Men att få komma ut på andra sidan och kunna visa alla känslor som finns där inne, att få visa min kärlek och lycka. Det kommer att vara värt mer än det jag nu får gå igenom.
Vill bara slänga med att jag har den bästa sambon man kan ha. Han är mitt stöd, den som håller mig uppe. Förra veckan när jag var i en djupare svacka och tänkte lämna honom, ( bara för att jag kände mig som en börda) sa han att han älskar mig på både gott och ont!! Han är killen med det största hjärtat jag träffat. Han är helt underbar! och jag älskar honom så mycket!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar