Lögner och svek

Vist har jag varit besviken och arg på människor och även jag velat få ut hämd.
Men människor går så långt att de går ut med lögner som förstör så mycket. Det dom inte ser är att det offtast kommer att falla tillbaka på dom själva. Jag tycker synd om dem som förstör både för sig själva och andra. Jag tycker att man i stället kan vara ärlig och tala om hur man känner, skulle den andra personen inte förstå vad man menar, eller vara så uppe i sitt så denne inte vill förstå. Så kan man säga upp vänskapen och helt änkelt ignorera människa i fråga. Vissa människor finns det en mening med att man ska ha nära sig. Men man kan inte vara vän med alla!

Jag har hatat jag har ljugit jag har förstört. Jag har bett om ursäkt och blivit förlåten. Jag har insett mina fel och jag tror att jag blivit en bättre människa av det!
Jag kan nu säga i från när jag tycker att saker är fel, innan det växer och blir till något stort.

Folk har svikit mig och ljugit. Vissa har jag förlåtit och vi har gått vidare. Men som jag skrev tidigare vissa funkar man helt änkelt inte med. Så då har jag klivit undan i stället.

Jag vet ju bäst själv vilka jag vill ha runt mig och inte. Och inser jag att någon inte är bra för mig säger jag det.
Hur gör du? Är du falsk och hälsar dem med öppna armar fast du sedan pratar skit bakom deras rygg?