måndag 26 april 2010

En av mina dikter: Bockfot

Tar en promenad genom den gamla skogen
bladen prasslar under mina fötter där jag går
trädens löv lyser som guld i solens sken
alla dessa höstens vackra färger
inga ljud från staden
inga motorer, inget buller
bara skogens tystnad
jag stannar upp lyssnar skogen har sin egen melodi
de prasslande bladen när vinden blåser
djurens läten när de gömmer sig för mig
Hör något annat … musik?
Närmar mig
Där bakom ett träd ser jag något som glittrar
Viker undan ett par grenar för att se bättre
Där mitt i forsen
På en sten sitter en man naken utan skam för sin kropp
Han spelar på en fiol
Melodin gör mig yr
Förtrollad
Måste ta mig närmare
Hans utstrålning Väcker starka känslor i mitt inre
Hans hår fladdrar i vinden
Strömmarna virvlar runt hans ben
Där står jag nu mitt i forsen förtrollad av mannen med bockfot
Vattnet pålar runt min kropp
En stor hand kramar sig runt mig och drar mig sakta nedåt
Vaknar till får panik
Vad händer
Försöker slita mig loss
Jag är fast jag är fången
Vattnet når min hals försöker skrika
Försent allt blir svart
Kvar finns nu bara en oskyldig fors i en skog
Och tystnaden efter en händelse som ingen vet något om


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar