torsdag 25 augusti 2011

Växa

I vanliga fall skulle jag nu sitta med blöta kinder och röda ögon!! Men inte denna gång inte än iaf. Seperationsångest brukar slå mig hårt! Men inte denna gång, visst det käns tungt jag är lite nere det är jag men jag har inte brutit i hop jag har inte gråtit än. Jag har en värmande känsla innom mig och jag vet att allt kommer att bli bra! Jag känner att det blir mer. Vi ses snart igen visst jag kommer att längta jag kommer att sakna. Men även de negativa delarna går att göra till något bra. Jag är fan lycklig in i benmärgen!!!