tisdag 8 september 2015

T-runa, Tyr och gammel morfar


En runa med stark, framåtriktad energi, kan symbolisera svärd och positiv manlighet.
Visar på djärvhet,
offervillighet och även balans.
T-runan har en längre tid haft stor betydelse för mig..Då den förknippas med Tyr
och Tyr i sig påminner mig bla om min mormors pappa..
 
 
Min gammel morfar han var min stora idol när jag var liten..
Tyvärr fick jag bara ha honom tills jag var 7år..
Vad jag mins av honom:
Han hade en protes på sin vänstra hand.. Han hade fastnat i en maskin nere på sågen i forsa
och så förlorat sin hand.. han brukade säga att det kliade i fingrarna..
men han hade ju inga... nerverna i hans arm rörde sig när han sa att han vinkade.. :)..
Vi gjorde mycket tillsammans vi gick och köpte honung ett par gårdar längre bort..
Och han hade alltid sin gubbkeps och svarta skinväska..Vi krattade och busade ute..
Vi brukar busa med gammel mormor..Och nä hon var ute så rövade vi i skafferiet..
Stora korvbitar.. russin.. och messmör.,. försvann i mängder :) Han brukade spela munspel och sjunga för mig..
Det var en farbror med massa humor och ett enormt hjärta..
En inre styrka som de flesta skulle vara avundsjuk på.. Sen måste han ha haft ett enormt tålamod! :)
Han är väldigt saknad!

Och eftersom jag har det lilla intresset för mytologi..Ramlade jag över asaguden? Tyr för ett par år sedan..
Och han fastnade...


Det jag kort kan skriva om honom är:
Det är inte klart vart Tyr riktigt härstammar i från.. Vissa skrifter säger att han var blodsbroder med Oden..
en annan att han var den stora asa guden innan Oden.. och en tredje att han var son till Jätten Hymer..
Men det finns även de som säger att han är son till Oden..
Så i bland räknas han som Ur-guden, i bland as och i bland inte...
En stridens gud, men han var samtidigt tingets och rättens gud
En krigsgud man blotar till för stridslycka, för goda mötesförhandlingar,
hålla egoism borta, kraft till desciplin inför livets prövningar.
"Den modigaste av gudar med stor vishet och kampvilja.
Till sina kämpar skänker han mod och seger. Han är klok och modig.
 Han är den enda gud som får bära vapen vid tinget/rådet, för ordningens skull."

Jättinnan Angerboda ska var tyrs fru? Loke och Angerboda fick sonen Fenris.. Så Fenris blir Tyrs styvson?
Tyr får Fenris av Loke. Fenris växer sig stor och hotar gudarna.
Och Tyr är den ända som vågar binda honom men får offra sin högra hand i gapet på djuret.
Han föder upp en varg (Fenris).. han har givit en varg (Fenris) sin högra hand..
Och slutligen möter han hels varg Garm och de dör bägge två i Ragnarök.

Högt aktat beröm var: Han är modig som Tyr
Så som Oden har onsdag och Tor har torsdag så har även Tyr sin dag, Tyr kallades Tir och där av tisdag!
Är du nyfiken på läsa mer om Tyr, Så har jag lagt in lite mer under bilden:


Tyrs olika roller i olika skrifter mm:
(prosaiska Eddan) Den enda myt i vilken Tyr spelar en betydande roll är den om Fenrisulvens fjättrande efter Lokes
(Fenrirs fader) svek mot gudarna. Dessa lurar ulven att fjättrandet bara är en lek, och att han kommer att lössläppas sedan;
 Fenrir vill ha pant på detta, vilket endast Tyr vågar ställa upp på genom att lägga sin hand i djurets käft.
När Fenrir förstår att han blivit lurad biter han av handen, varefter Tyr får leva enhänt.
Under ragnarök kommer Tyr att strida mot helveteshunden Garm, och de kommer att dräpa varandra.
Allt detta förmedlas av Snorre Sturlasson.
(gudasången Hymiskvida) hittar man också Tyrs farmor eller mormor, en jättinna med nio storhundraden huvud
, såsom en bild av stjärnhimmelen.
 (poetiska Eddan) I Loketrätan påstår Loke att han har avlat en son med Tyrs hustru, två annars aldrig omnämnda gestalter.
 I denna dikt nämns även att Tyr förlorat sin hand till Lokes avkomma - Fenrisulven alltså.
Även i Kvädet om Hymer förekommer Tyr, och förklarar där – tvärtemot vad Snorre berättar –
att hans fader är jätten Hymer, som äger ett stort ölkar.
I Sigrdrífumál så uppmanas den som vill ha seger i strid att två gånger nämna Tyr och rista "segerrunor" på sitt svärd.
(krigsgud) Det har utifrån fenrismyten ofta föreslagits att Tyr varit en slags krigsgud med heder och rättvisa som sitt
gebit. Att han varit en krigsgud (Snorre skriver att Tyr dyrkas av soldater) styrks av att germanerna identifierat honom
med den romerske krigsguden Mars i namngivandet av veckodagen tisdag (latin dies Martis, norska och danska tirsdag,
engelska Tuesday, fornhögtyska ziestag). Tyr var också en gång nära knuten till tinget (folktinget);
vid Rhen kallades han Mars Thingus, med påverkan på tyskans Dienstag.
Från andra germanska folk än islänningarna känner vi Tyrs namn, men inte mycket mer.
På fornsvenska är det Ti och finns möjligen i skogsnamnet Tiveden, på fornhögtyska Zîu eller Zîo,
på fornengelska Tíw med flera former. T-runan ᛏ kallas för Tyr i rundikter. Tyr som kultgud är vanligt i danska ortnamn,
såsom; Tislund, Tibirke, Tisvilde, Tissö m.fl.
(Etymologi) Týr används även som appellativ med betydelsen gudaväsen i det isländska materialet.
Exempelvis var Hangatýr (”den hängde guden”) ett av Odens många tillnamn. Pluralis av týr är tívar,
vilket används om gudarna som kollektiv. Etymologiskt kommer Tyr ifrån ett mycket gammalt indoeuropeiskt ord –
antingen *dyeus eller *deiwos, vars namn hos de vediska indierna blev Dyaus.
Det förra ordet ger en urgermansk form *tieuz (senare *tīuz), och finns i grekiskans Zeus (genitiv; dios),
romarnas Juw- (som i latinets Jup - piter > Jupiter, det vill säga fader himmel)
och sanskrits Dyaus och verkar följaktligen ha varit beteckningen på den indoeuropeiska himmelsguden.
Det senare ordet *deiwos ger en urgermansk form *teiwaz (senare *tīwaz), och finns i latinets divus och deus
(”gudomlig” och ”gud”), litauiskans dievas (”gud”), avestiskans daevas och sanskrits devas,
och bör därför ha betytt gudaväsen på det indoeuropeiska urspråket.
För den senare etymologin talar bland annat att Runkoteivas var namnet på en gudom hos finnarna.
Av etymologiska orsaker har somliga velat se Tyr som den ursprungliga högguden bland germanerna,
som senare trängs ut av dödsguden Oden, vilken övertar flera av den förres attribut.
Frånsett etymologi är detta dock ytterst spekulativt.
I indoeuropeiska språk (som nordiskan) så används formerna *dyaus eller *deiwos för att referera till gudar i allmänhet.
Därför behöver inte alls namnet Tyr ha någon annan koppling till himmelsgudar annat än just etymologiskt.
Ett annat av problemen med denna teori är att andra indoeuropeiska himmelsgudar har mer likheter med Tor som t.o.m.
jämfördes med Jupiter av romarna.

Tyr och Fenrisulven (1911) av John Bauer.
Tyr (isländska Týr, betyder "guden") är son till Oden och en av de mäktigare asarna.
Det anses ofta med anledning av fenrismyten att Tyr är en krigsgud.
Snorre Sturlasson skriver följande om Tyr i Gylfaginning: "Ännu en as är den som heter Tyr.
Han är den djärvaste, modigaste och har stor makt över vem som segrar i strider. Honom gör stridskämpar väl i att åkalla.
Man brukar säga att den som överträffar andra män och inte tvekar är modig som Tyr."
Några av Tyrs främsta egenskaper är mod, rättrådighet och ihärdighet. Precis som Oden står Tyr även vid de stridandes sida.

Tyr är god att blota och bedja till inför tillfällen som kräver stort mod och tapperhet.
Till Tyr ställer man inte sin håg och råd när man behöver medla och kompromissa, men däremot när fullständig rättvisa
ska skipas och ärlighet råda. Tyr var också beskyddare av tinget.
Tyrs koppling till lag och kontrakt gjorde att Georges Dumezil såg honom som representant för den första funktionen
i indo-europeisk, trifunktionell ideologi.
Tyr är enhänt. Den andra handen förlorade han då han la den i Fenrisulvens käft som pant,
så att gudarna fick tillfälle att kedja ulven vid fjättern Gleipne. När Fenrisulven märkte att han var ohjälpigt fastkedjad,
bet han i raseri handen av Tyr. Hangatyr offrar sig själv till sig själv för den yttersta visdomen,
medan Tyr osjälviskt offrar sin hand för världsordningen och Midgårds väl:
"Allteftersom ulven stretade emot, blev bandet starkare och stramare. Då skrattade alla, utom Tyr. Han miste handen."
I Eddan berättas det att Tyr vid Ragnarök kommer att strida med Garm, och att de då blir varandras bane.
Vissa ortsnamn, särskilt i Danmark, tyder på en mycket gammal Tyrskult, exempelvis Tissø, Tislund och Tisvilde i Danmark
och Tysnaes i Norge. I de svenska Tyresta och Tyresö står förledet snarare för tyr/tör i betydelsen "bergig skogsmark".
Tisdag är dock Tyrs dag och spjutrunan är Tyrs runa. I Sigdrivamål nämns stridsrunor som ska ristas på svärdsfäste och
svärdsspets, samtidigt som man nämner Tyrs namn två gånger.

Tyr har även gett namn åt den hedniska tidskriften TYR.
Den enhänte Tyr, betyder ”gud”, är son till Oden och Frigg, är den bästa soldaten med sin djärvhet,
offervillighet och pålitlighet. Hans främsta attribut är svärdet.