Utan andra "vuxna"

Jag har känt att när veckan gått och jag bara har haft barnen som sällskap: Så bubblar det liksom ur mig när jag träffar en annan "vuxen"..  Behovet av att få prata med någon på samma nivå..
Hur är det inte då för folk som levt ensamma i många år??
Vist man går på afärn eller liknade men inte blir det att man pratar av sig där.. inte alltid på skola eller jobb heller.. Man pratar på andra sätt med en partner som man gör med tex vänner..
Det finns liksom ett grundbehov av att prata av sig.. Hur gör då dessa som lever ensamma? Har inte dom det behovet?? eller kommer allt den dagen dom skaffar en partner??