Full helg

 Ja jag vet inte riktigt vart jag ska börja.. det blev en fullproppad helg.

I fredags så skrev jag slutprovet terminens första ämne social omsorg. (Blev högre än godkänd, vlket betyg får jag veta (18/10) efter det for vi ner på klubben på fredagsfika. Sen blev det hälsingemarknaden. 

Vi lånade en husbuss som boende hela helgen.

På lördagen hade vi städ och bygg dag på klubben med kräftskiva. På kvällen var det barhäng och jag "jobbade" i baren hela kvällen/natten. Kom sent (eller tidigt) i säng. Vaknar på söndag av en ihärdigt vibrerande telefon, många missade samtal. Min morfar hade somnat in på lördagskvällen. 

Med det budskapet blev det till att plocka burkar och städa upp lite innan vi packade ihop och for hem. Kom hem tog en dusch och lade mig i sängen.. somnade någon gång 17,30-18.00 och sov till måndag 08.00 då klockan ringde och det var dags att kliva upp fara till skolan och börja nytt ämne. 

I skrivande stund är det tisdag kväll och vi har varit på fika på nobodys. Även om man träffar mycke folk i skolan och så så är det jävligt skönt med den social boosten två gånger i veckan. Det är som en annan grej. 

Morfar Conny fagerström blev 88 år. Skulle ha fyllt 89 i oktober. En stor sten lättade från våra axlar när han slapp byta hem. Han somnade lungt in och fick veta i dag att de fått godkänt hans sista önskan om att askan ska spridas i havet vid stugan. 

66 år!

 

Som jag tror jag skrivit om förut så var jag mycket hos min mormor och morfar när jag var lite. Och vi har alltid firat bla jul hemma hos dem, detta tog dock slut för tre år sedan då de inte längre orkade med huset och flyttade till lägenhet. Min morfar Conny har alltid varit händig och sportig. Han har varit en man som kunnat själv. Mormor Lea lika så. 

De har haft huset med tomt, grönsaksland, växthus, frukt och bär trän och buskar. Det hade sommarstuga (där jag ofta var med som barn) där det fiskade, plockades svamp och bär. 

Mormor saftade, syltade, lade in osv

Morfar var pensionerad målare och Mormor har varit sjuksköterska i alla år. Ja när jag var lite läste hon till sjuksköterska och läste laxan högt för mig när jag skulle sova. (Tror jag somnade fort haha) 

Conny och Lena har 4 döttrar tillsammans. Där av 7 barnbarn och 3 barnbarns barn.

I 66år har de levt tillsammans tills I våras (2024) då morfar åkte på sjukhuset efter flera strokar. Därifrån kunde han inte komma hem, han har fått för mycke medicinska problem så Mormor kan inte ta hand om honom själv. Så då fick han plats på ett kort tids boende. Mormor var nöjd över hur fint det var, gullig personal och bra mat. Och det verkade som morfar också gillade det.

Mormor fick dock problem med att de helt plötsligt var i från varandra. Efter 66år tillsammans gick de inte och lade sig i samma säng på kvällen. 

Morfar fyller 89år i oktober och har tills för 2 år sedan mer eller mindre varit frisk och kunnat ta hand om sig själv. Jag var där en gång i vecka i fjol och höll ett öga på morfar medans mormor åkte på gympa. Då morfar inte riktigt var stadig på benen och så. Passade på att tvätta åt dem så mormor slapp gå till tvättstugan och så fick mormor färdiglagad mat när hon kom hem så hon slapp laga mat den dagen jag var där. Något jag var glad över att få göra för dem. 

Mormor tycker inte heller att morfar ser gammal ut. Och hon själv känner sig som 40 blir 83 nästa vecka.  Hon kan inte förstå att hon själv har två döttrar som är pensionärer. Det skrattar hon åt ofta. 

Nu blev det då tyvärr att morfar måste flyttas. Han har fått plats på ett ålderdomshem. Det som är bra med det är att Mormor kan gå dit och slipper köra bil. Men! Men Mormor hade varit dit och besökt avdelningen. Och hon grät hela vägen hem. Så hemskt tyckte hon att det var. Tyvärr finns det ingen annan plats eller ställe så de sitter i ett läge där det inte går att göra på annat sätt.

Min mormor har varit väldigt sparsam på att visa känslor. Men nu gråter hon öppet när man träffas och pratar i telefon. 

Och jag vet inte vad jag ska göra. Ville dela med mig och skriva om detta öde.. 

På bilden mormor och morfar och deras döttrar (som unga) 

Natten..

 Natten mellan fredagen och lördagen denna helg, sov vi i stugan. Med vi menar jag min sambo, min dotter och hennes kompis. Jag hade svårt att sova och låg vaken och vaknade I omgångar. En av dessa gånger som jag låg vaken blev jag full i skratt.

Jag hade en kör av snarkningar runt mig. Alla tre snarkade i olika toner och olika tempon. Tyvärr tänkte jag inte då på att spela in dem. Men det lät väldigt roligt.

Snarkningar är väldigt vanligt och oftast inget som är farligt. Även om inte alla erkänner det så snarkar både kvinnor och män. När vi sover så slappnar alla muskler av. Även så musklerna i halsen, det i sin tur gör att de övre luftvägarna smalnar av då luften vi handlas åker snabbare och gör så att den tunna vävnaden i luftvägen torkar ut och vibrerar. Dessa vibrationer är de som gör ljudet vi kallar snarkningar.

Allt som förtränger luftvägarna kan göra att du snarkar i sömnen  Personer som har förstorade tonsiller eller tunga eller som har för mycket fettvävnad i halsen har lättare att snarka.

Fredag...

 I går skrev vi första provet för terminen. Arbetsmiljön. Tror det gick skapligt, får väll resultatet till veckan. Lite annat upplägg på kurserna nu. Vi läser en kurs i taget så det blir att nöta in en bok på ett par veckor sen skriva slutprov. Det finns både fördelar och nackdelar med det kan jag tycka. Men bara att köra på.

Har hittat en liten rolig grupp i klassen som man blir fast vid. Hänger på lunch osv. Humorn är mörk och vi blandar mycket tok med allvar och pluggar bra tillsammans.

I dag är det fredag och just nu sitter jag på altan med en kopp kaffe. Har plockat, städat och packat. Väntar nu på gubbe och unge. Vi ska kasta i oss mat och sedan dra ner till Hudik på klubben. Fredagsfika står på schemat. Vi ska även plocka upp en till unge där nere sedan fara till stugan. 

Mc klubb

Det folk lär sig från tv-serier eller film är att Mc klubbar är farliga, de säljer knark och vapen. Hotar folk, har gängkrig osv. 

Och åsikter som baseras på detta blir ofta helt fel. Vem som hällst kan hamna bredvid en klubbmedlem på fiket eller affären utan att veta om att det är just en medlem. Det är vanliga människor med familjer, barn barnbarn. De har vanliga jobb och bidrar till samhället precis som du.

Många klubbar är mot droger, vapen, kvinnomisshandlarare, pedofiler så som du.

Och större delen av dessa är varmhjärtade härliga trevliga människor med ett gemensamt intresse. (Det finns undantag i alla grupper).

De flesta klubbarna har fikakvällar där alla är välkomna, är du nyfiken så kolla upp vilken klubb som finns där du bor. Gör ett besök och ta en kopp kaffe. 

Nu är det som så att min sambo Danne kör hoj därför ämnet kom upp i min blogg. och ja jag sitter ofta bak. Vi har gjort en hel del trevliga turer. Och träffat massor av härliga människor. Men barnen, tjejerna/fruarna och grabbarna i six pack mc är de vi har träffat mäst och gärna umgås med. Så det kändes ganska självklart att min sambo skulle ställa frågan till klubben, så nu är min sambo hangaround i eller till Six pack. 

Och vad är då hangaround?? Och stegen i en klubb?? 

"Hangarounds" är en person som kulbben vill "hänga med" och lära känna bättre. De är inte medlemmar och är inte inkluderade i klubb möten osv. De har inte något att säga till om eller rösträtt. Det är lite som en smekmånad. De är inte medlem eller representant i klubben och varken de eller klubben har något krav på varandra. Och det är under denna tiden som de eller klubben kan bestämma om de vill gå vidare.

Prospects: är nästa steg om de vill gå med i klubben och klubben vill ha in personen i fråga. En prospekt får delar av ryggtrycket men inte hela. De kan nu bli frågade om synpunkter osv men har oftast inte än rösträtt. Man är en del av klubben och är ett ansikte utåt för klubben och man "arbetar" för klubben för att kunna bli en medlem. Klubben har gett denne en chans att visa vad den går för och under prospekt tiden kommer det att avgöras om det fungerar för alla parter.

Fullvärdig medlem: är nästa steg. Då får personen i fråga resten av ryggmärgen och har nu fullt tryck. Rösträtt och är nu helt en del av klubben. 

Alla klubbar har varierande regler om hur mycket eller hur lite en person måste göra i de olika faserna. Och hur lång tid det gäller. Det kan även vara så att en klubb inte har "hängisar" utan bara prospekt och sen nästa steg medlem. Men varje klubb bör ha sina stagar där samtliga regler för just den klubben står nedskrivna. 

 

Lite mer än fyra år...

 Har passerat sedan jag skrev sist. Jag tänker inte gå in så mycket på dessa år. Det har varit högt och lågt. En hel del sjukskrivning, utmattningsdepression. Det blev en resa med  professionell hjälp och resultatet personlig utveckling och mycket bättre mental hälsa. Egna redskap att använda osv..

Så i dag!? Augusti 2024.. hmm ja jag landade i Sundsvall i dec i fjol. Blev med sambo då och vi har Ayla hemma var annan vecka. 

Båda pälsklingarna (katterna) zelda och skuggan är kvar.  

Jag studerar till undersköterska på komvux här i stan. Och ska vara klar dec 2025. Träffat en hel del nya halft galna (på bra sätt) människor genom skolan.

Gick med i en fb grupp Sundsvalls damer och där igenom fått nya bekantskaper. Och en hel del olika aktiviteter.  

Har sagt upp bekantskapen med en gammal vän.

Och träffat nya vänner, bekanta och börjat umgås mer flitigt med andra äldre vänner.

Livet rullar på... har mist en drös med människor (och djur runt mig) under dessa år. Nu senast somnade min farfar in. Kan inte påstå att vi haft så bra relation men träffat honom och umgåts ett antal gånger under mitt liv.  Att han bodde i Nyköping gjorde kanske sitt till, men har lite roliga minnen iaf. 

Under dessa år blev jag (till en början) hundvakt åt en herre vid namn Kurt. Och jag tror inte det finns någon som träffat honom och inte blivit lite kär haha.. Vilken fantastisk hund. Vi fick ha Kurt i 2 och halft år innan det var dags för honom att gå över regnbågen. Han blev 13 år gammal. 

Så det var en liten uppdatering. Nu får vi se om jag orkar hålla igång bloggen eller om nästa inlägg kommer om något år haha 

Pga sjukdom har bloggen varit...

Väldigt mycket åsidosatt.
Men jag tror att det är dags igen att försöka skriva av mig av sådant som snurrar i mitt huvud och i mitt liv.

Begravning

Med tunga steg har vi lämnat kyrkan och din kista bakom oss. Många roliga minnen och skratt, men även en massa sorg och saknad. Ett farväl till det fysiska. Men aldrig ett farväl i våra hjärtan och minnen.
Sov i ro min vän och bror ❤
Sebastian Zeb Roupé

Alla hjärtansdag 2019

Fick en present i Stockholm av hjärtat. Men tydligen räckte inte det. Han beställde av en vän dessa handgjorda hjärtan.

Så detta medelande fick jag. ❤

Stockholm och kärlek.

En magisk rolig helg blev det i den stora byn. Massa god mat, spelningar och trevligt sällskap.

Pyssel

I dag har varit en kreativ dag, symaskinen har gått varm.
Klänning, kjol och korsett nästan klara.

Smälte ner gammla ljusstumpar och stöpet nya ljus.

Gjorde en lotusblomma ljuslyckta av plastskedar, som jag sedan målade.

Och gjorde ett ståltrådsträd åt mig själv.

Kl är mitt i natten...

.. Och tankarna flyger omkring som mest.

Lär dig av dina misstag! jo den har man hört ett x antal gånger.
Men vad lär man sig?
Rädsla!
Många gånger lär vi oss att vara rädda för att historien skall upprepa sig.
Våra hjärnspöken säger att så var det förra gången, varför skulle det vara skillnad nu??

Jag tycker inte om rädslan. Oftast lyckas jag trycka ner den i ett hörn och köra på ändå.. Ta några djupa ande tag, tänka det ska gå, och ta klivet.

Men i bland blir det för stort, och jag blir liten, får ont i magen.. hjärnspökerna drar i väg, ångesten kommer och jag är inte värdig.

I dag hade jag det så, men jag fick hjälp att ta mig hur det.
Så skönt när vissa förstår och kan prata mig ur mina dumma tankar.

Ännu en till..

Sedan i sep har det nu gått bort 5 personer i min närhet.
Två valde det själva, två i den där jävla cancern och nu en gammal vän vars hjärta inte orkade med längre.

Sov i ro

ADD, ångest, panikångest och ptsd

Att ständigt överanalysera, att ständigt nedverdera sig själv, att leva med konstant oro för framtiden. Att varje kväll lägga huvudet på kudden och tankarna drar iväg i 400 blås.
Jag klarar inte detta, vad har jag gjort för bra? kommer jag någonsin göra något bra? Nej jag räcker inte till. Jag kan inte.
Jag är inte smart nog, jag är inte snygg nog. Varför äns försöka jag kommer iaf att misslyckas.
Jag kommer inte klara provet, kommer inte få till det jag har för händerna.

Att hela tiden ha dessa tankar. Att ständigt försöka kämpa emot dessa tankar och att fortsätta framåt. Att själv försöka övertala sig själv att jag kan, jag är värd detta och så mycket mer. Att försöka övertyga sig själv att jag är smart, vacker osv fast jag inte tror på det.

Det spelar ingen roll att någon annan ger en komplimang. Även om jag lärt mig att säga tack ist för det jag spontant tänker. Så tänker jag fortfarande att du e ju dum på riktigt.

Att ständigt leva med rädslor som gör att man alltid sätter sig med ryggen mot en vägg el liknade. Att höra folk skratta på stan och på engång ta åt sig och givet så skrattar de åt mig.
Att veta om att jag inte riktigt kan följa ett samtal utan att koncentrationen bryts. Att alltid komma med 7-8 sidospår innan jag är klar med det jag ville berätta om. ( om jag kommer fram till det jag tänkte från början)
En enkel sak som att städa mina 65 kvadrat tar minst en dag. Börjar att dammsuga i hallen.. hittar en vante..lägger vanten i lådan.. bredvid lådan ligger dotterns leksak.. tar in den till hennes rum.. å här hänger tvätten.. Börjar ta ner tvätten.. vad är det som låter?? å dammsugaren i hallen... går tillbaka och dammsuger.. skorna måste ställas upp på hyllan..å jag behöver lite musik.. stänger av dammsugaren.. går in till sterion.. måste leta cd.. på cdtället står ett glas.. in i köket med det.. å titta papper till pappersinsamlingen... (ni förstår)

Rutiner är ett måste, lägga fram kläder kvällen före osv.. men om jag tar på ett par strumpor med hål i på morgonen.. då kan hela dagen blì rubbad... måste leta nya strumpor... å titta jag har inte tagit ner tvätten.. en mössa.. till hallen å lådan.. så är det samma visa som med städningen..
Varför kan inte jag fungera som andra människor? för att jag är värdelös på allt klarar inget! Hjärtat börjar slå fortare, halsen dras åt, jobbigt att andas, jag kommer att dö, jag sitter på golvet och försöker "andas i kvadrat" medans tårarna sprutar.

Så här ser bara några små stunder ut i mitt liv med mina diagnoser!
En ständig och oändlig kamp.

Långdistansförhållande!

Bara ordet långdistansförhållande, låter jobbigt i mina öron.

Men jag tror på att det kan fungera. Jag har haft x som jobbat borta och veckopendlade.
Saknaden är svårast, men man tar vara på tiden tillsamans på ett helt annat plan än när man ses varje dag. Man tar inte varandra förgivet. Man lyssnar bättre på vad den andra pratar om.
Det blir ett djupare samspel.





"5 tips till alla i ett långdistansförhållande – det går att få det att funka!

Alla förhållanden är såklart olika, vissa bor ihop och andra isär. Erika Svensson har i 4,5 år haft ett långdistansförhållande. Hon delar med sig sina bästa tips på hur du som har ett distansförhållande kan få det att fungera!

1. Fokusera på varandra när ni väl ses. Stäng av era mobiler om det behövs för att på riktigt kunna ta till vara på stunden.

2. Se till att alltid ha en träff inplanerad, även om det är långt fram. Det känns mycket mer lätthanterligt om man kan räkna ner dagarna till nästa träff. Jag och Mikael försöker alltid boka ett nytt datum innan vi skiljs åt.

3. Värdesätt era träffar. 
Se till att träffen blir av, oavsett om annat kul dyker upp. Och om du måste avboka, se till att boka ett nytt datum på en gång.

4. Prata ofta. Blanda riktiga träffar med Skype- eller telefonsamtal.

5. Gör saker ihop även om ni är ifrån varandra. Se samma serier och prata om dem efteråt, eller varför inte streama och diskutera innehållet över Skype samtidigt?"


Bra tips. Dock vet jag att saknaden och i mitt fall seperationsångesten är riktigt fördjävligt. Men vad ska man göra åt att detta landet är så långt?

#fuckcancer

Tjernobylolyckan


"Olyckan inträffade natten till lördagen den 26 april 1986 klockan 01.23.45 när reaktor fyra i utkanten av staden Prypjat förstördes genom en explosion och ett moln med radioaktivapartiklar spreds med vindarna över stora delar av Europa.

Till att börja med gavs ingen information om att en allvarlig olycka skett. Anställda vid Forsmark, drygt 1200 km från Tjernobyl, upptäckte förhöjd radioaktivitet måndag morgon den 28 april. Ytterligare mätningar gjordes och det kunde konstateras att radioaktiviteten inte kom från det svenska kärnkraftverket. Detta gav en första indikation om att något hade hänt i Ukraina. Även satellitbilder visade vad som hade hänt. Motsvarande upptäckt gjordes i F

inland: känslig utrustning visade radioaktivt utslag på en person som kom in till sin arbetsplats. Informationen hade inte ännu getts ut, då man bedömde att det var frågan om ett mätarfel. Enligt Russia Today försökte Sovjetunionen först hemlighålla för omvärlden att olyckan hade inträffat.

Det tog lång tid innan man ens på plats insåg hur allvarlig situationen var. Man antog att själva reaktorn var hel. Skalan på mätarna som fanns tillgängliga räckte inte för att visa nivån på strålningen, varför den missbedömdes. Av de som deltog i arbetet med att kyla ner reaktorn, släcka elden och stoppa de radioaktiva utsläppen de första dagarna insjuknade 134 i strålsjuka. Fram till mitten av 2005 hade knappt femtio personer omkommit som direkt följd av olyckan.Uppskattningarna om total dödlighet på grund av olyckan varierar mellan kring tusen och kring en miljon.


"Flest cancerfall i Västernorrland och Gävleborg.

Forskare misstänker att det radioaktiva nedfallet som drabbade Västernorrland efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl på 80-talet ligger bakom det höga antalet cancerfall i länet."

Detta får mig att tänka på vildsvin.

Radioaktivt cesium i vildsvin! Radioaktivt cesium hamnade i svenska marker och vatten efter nedfallet från en kärnkraftsolycka i Tjernobyl 1986.
Än idag hittar man cesium i renkött,
annatvilt, insjöfisk och svamp från de
nedfallsdrabbade områdena. Trots det är risken för att cesium i maten ska påverka hälsan liten. Risken för att cesium i maten ska påverka hälsan liten.

Jag är uppvuxen och fått lära mig att naturen är ett skafferi. Bär, svamp, nötter,
 kött, fågel och fisk. Hur mycket av det jag har stoppat i min kropp har innehållit gifter kvar efter olyckan 86??

Under loppet av några månader har 3 personer i min närhet somnat in. Var av två av cancer!  Så det får en att fundera lite extra.

2018 års brev

2018 Är snart slut. Som jag gjort i många år nu skriver jag årets brev.
Detta år kommer jag dock inte gå in på detaljer, jag tänker nämligen koncentrera mig på det som varit positivt. Och då får jag nog säga att 2018 gick i musikenstecken.. Båtar och festivaler! Året jag såg Maiden och inte bara en gång utan två. SRF vilken resa, vilken upplevelse. GMF med avsked till TKU. Umgåtts mycket med min fantastiska vän och "fru".
Flyttat till min egna lgh.
Träffat nya människor som kommit att betyda mycket för mig.
Året har innehållit mycket negativt.
Jag önskar och hoppas på ett bättre 2019.
Men tar med mig i minnet de bra stunderna.

Sjukskriven...

"Att ha ångest och depression är som att känna sig livrädd men samtidigt vara så trött så du känner dig utmattad. Som att ha rädsla för att vara otillräcklig och en besvikelse, medan man inte har någon kraft att vara produktiv. Att ha viljan att umgås men samtidigt är man folkskygg och isolerar sig. Att vilja vara ifred men samtidigt inte känna sig ensam. De är som att bry sig om allt in i minsta detalj och sedan inte bry sig om någonting. Och ibland vara översvämmad med känslor för att senare känna sig helt tom och paralyserad.

Att inte ha någon tro på förbättring, ingen tro på sig själv . Att ha vetskapen om att de är en sjukdom men ändå ha tankar om att de är självförvållat och vekhet som gör att man är så värdelös. Att känna sig ensam och annorlunda. Känna sig orolig för att andra inte tror att man är sjuk eftersom man inte tror de själv. Och när man stundvis mår bättre får man skuldkänslor för att man inte förtjänar att må bra. Och när man är i de djupaste mörkret känns de som att man är instängt i sin egen kropp som att gå på ett automatiskt läge, som att de är en dröm. Hjärnan känns som den håller på att stängas av, de går inte att koncentrera sig och om de blir för stimmigt runt om kring så kommer ångesten smygande och de känns som att kroppen ska sprängas i tusen bitar. De gör så ont!!

De känns som att man långsamt dör, som att drunkna i sin egen kropp. De känns som att ingen förstår hur dåligt man faktiskt mår. Man har dåligt samvete gentemot alla som drabbas av att man är sjuk."

Efter en höst och början på ännu en vinter som bestått av mycket negativa händelser, beställde jag en tid hos min läkare.
Utmattnings depression och förhöjd ångest så han. Medicin så han!

Som tur var fungerade dessa anti depp piller. De tog inte bort mina känslor, men de sänkte ångesten.

Jag måste lära mig att andas, stanna upp och andas. Nu har jag kört på och bite ihop för länge igen. och resultatet av det blir ju att jag rasar.

Jag själv..

.. mår inte alls bra. Men har iaf fått kontakt.
Vad framtiden har att ge är ett stort ?
Vet bara känslan av i dag!

Pärlan

Jag tog beslutet att min älskling ska få flytta.

Då tid å pengar inte finns för renovering, få pärlan ett bättre liv hos Jenny med massa kärlek. Jag vet att jag sagt att han skulle få var hos mig, men det går inte.